nu blir det en sån där jävligt ointressant lista igen.
haha. förstår att man inte vill sitta och läsa det, men jag har inte ett skit att göra! :p

back in buissnes som man säger!

har varit i tylösand i 11 dagar. riktigt länge känns det som faktiskt! blev nästan trött på det i slutet.. men men :)
vi har haft sjuuukt bra väder hela tiden, hur underbart som helst. pontus var hos oss i 4 dagar också, bäst.
när han hade åkt hem var jag inte på bra humör men tur att dagen efter kom afterbeach bandet duojag och piggade upp, sjuuuukt bra är dom. alla borde se dom någon gång i sitt liv!!!!!! PUNKT.

idag har jag spenderat dagen hos pontus, även tröffat gryt. nice!
det var allt! :D
puss



jag och lisafis bland sanden




jag vid solnedgången



jag och min älskling




duojag. sjuukt bra! fick en trumpinne av trummisen. han näst längst till vänster!
mäktigt ;)

jag hade verkligen inte en aning om när jag och pontus blev vi liksom.
men för en månad sen idag så var det visst så, eller han sa så iaf.
och det var väl klart jag gillade det! :o det gör man som tjej, det är liksom en speciell grej, tjohej. HÖHÖ

nä men igåår var jag i götet med gry och kollade på handboll, partille cup. skiiit skojigt faktiskt!
på kvällen när vi kom hem drog vi ner till stan, hotellet. träffade min pontus där och vi satt mest och pundade oss hela kvällen. inget kul alls faktiskt.

men sen gick jag och pontus hem, måste säga att vi somnade ganska fort efter att man varit uppe vid halv sex, haha...
sen idag har vi gått här hemma och svettats, äckligt varmt ute ju :o men åkte ner och badade. skööönt.
nu har han åkt hem och det är inte kul alls!
men överlever.

och måste säga, finns vissa vänner jag skulle vilja nämna, men vill inte lämna någon utanför, tror man själv förstår om man är menad. de är få men de är gränslöst underbara vänner :) hihi.


och tyvärr kan jag inte lägga in bilder från götet för min kamera har ballat ur lite. blir en annan dag.
snodde en som gry hade lagt upp på mig. så ja.
hejdå




den stulna bilden. höhö. nöjd anny påväg till götet med sin biljett.

har typ precis kommit hem från en heldag med pontus.
sitter och funderar lite.
har kommit på hur läskigt beroende man kan bli utav en person.

för sisodär 3-4 månader sedan kan jag inte påstå att jag var lugn någonstans. jag var skrikig, gapig, uppmärksamgalen och allt sånt där. antar att det var för att man behöver visa att man finns lite. vet att man jämt snackade om att man inte behöver kärlek, livet är mycket lättare utan osv osv osv...
men innerst inne visste man nog att det var egentligen det man ville ha, man var nog egentligen sjukt avundsjuk på alla de som hade någon. kanske just därför man känner sånt behov av uppmärksamhet.

nu när jag tänker på allt jag sa och gjorde så är det ju nästan lite skrattretande. fult att säga så, men egentligen så är det ju så.
varje gång jag kommer hem från pontus vill jag bara åka tillbaka. när jag inte ha honom vid min sida vill jag bara göra allt för att få honom där. inget i hela världen kan få mig känna mig mer trygg än att känna att han håller om mig.
läskigt beroende? ja.. något i den stilen.
så alla de saker jag gjort och sagt skäms jag för och jag vill så gärna ta tillbaka det. även andra dumma saker man gjort. gånger man gjort till sig. saker man sagt. allt sådant vill man bara spola tillbaka nu efteråt när det är för sent.
och gissa vad, allt detta har jag kommit på tack vare all kärlek.

kärleken övervinner verkligen allting. kärlek finns överallt, var du än befinner dig. det gäller bara att uppskatta den och ta hand om den för att undvika att tycka illa om den och prata dumt om den.

vet inte vad jag hade gjort utan pontus just nu. finns ingen som lyssnar och förstår på det viset som han gör. finns ingen som kollar på mig och säger saker som han gör. finns ingen i heela vida världen som jag trivs med så mycket som jag gör med pontus. han är den finaste människan jag känner. han har inget ont i sig, han är bara fin rakt igenom. är så himla glad att jag har honom. önskar jag kunde förklara i ord hur jag känner, men orden räcker inte till och är inte tillräckligt fina för att nå upp mina känslor. just nu undrar jag vad jag vore utan pontus andetag. känner också just nu att jag vill be till alla gudar att jag alltid, i hela mitt liv, kommer ställa mig den frågan, vad jag vore utan pontus nilssons andetag. allt man gör ska inge hopp och det gör det verkligen i den frågan.
tack pontus för att jag får vara din!




<3